Hoppa till sidans innehåll

Fotbollens spelsystem


Spelsystem inom fotboll beskriver hur spelarna i laget är positionerade på planen. Olika spelsystem kan användas beroende på hur laget vill spela, dvs mer offensiv eller defensiv fotboll.
Spelsystem är beskrivna med antalet spelare i varje lagdel räknat från den defensiva linjen, (målvakt ej inkluderad) Till exempel 4-4-2 som beskriver spelsystemet enligt följande: 4 backar, 4 mittfältare och 2 anfallare. Vanligtvis beskrivs spelsystem med 3 nummer, men 4-nummer (4-4-1-1) och 5-nummerspelsystem (4-1-2-1-2) kan även användas. Nummersystemet kom först när 4-2-4 utvecklades på 50-talet.
Spelsystem kan förändras under en match men det kräver anpassning av spelare för att passa i det nya spelsystemet. Detta kan bero på att laget vill försvara eller attackera mer eller p.g.a. att man tappat spelare. Vissa spelsystem möjliggör även förändringar i och med spelare rör sig upp och ner i banan, till exempel det brasilianska 4-2-4 kan effektivt bli 2-4-4 under en match.
Spelsystem används både i professionell och amatörfotboll men i amatörfotboll efterlevs inte detta på grund av lägre strikthet hos tränaren. Skicklighet och disciplin krävs av spelare för att effektivt genomföra uttalat spelsystem i professionell fotboll. Spelsystem väljs med spelarmaterialet i åtanke och vissa spelsystem nedan har skapats eftersom man saknar olika typer av spelare.

 

Tidiga spelsystem

I fotbollsmatcherna på 1800-talet spelade man inte defensiv fotboll, uppställningar var endast inriktade på att anfalla. Tiden vid de första internationella matcherna mellan Skottland och England 1872-11-30 fanns det inga direkt uttalande spelsystem. Alla spelare jagade bollen över hela planen, den närmsta man kunde komma en uppställning var 0-0-10. Till och med då var det tidiga tecken på att strategi som Skottland använde överraskade England då de passa bollen mellan spelare istället för att bara försöka springa framåt med bollen. Paradoxalt så slutade matchen 0-0.
Den snabba tillväxten av lag ledde till en snabb taktisk utveckling, sakta men säkert blev vissa anfallare positionerade som antingen försvare eller mittfältare. 1880, Bolton Wanderes F.C (England) använde sig av 1-1-8 uppställning. 1884, Aston Villa F.C (England) började använda en andra mittfältare i en 1-2-7 uppställning.


Klassiska spelsystem

2-3-5 (Pyramiden)
Sent under 1884, Blackburn Rovers (England) introducerades det som skulle bli det första långvariga framgångsrika spelsystem. - 2-3-5; detta var känt från början som pyramiden med den numeriska sifferkombinationen baklänges. På 1890-talet så var detta standardspelsystemet i Storbritannien och hade spridit sig över hela världen. Med vissa variationer var det använt av de flesta lagen i den engelska högstadivisionen fram 1940.
För första gången fick man balans mellan anfall och försvar. När man försvarade så skulle backarna hålla koll på motståndarnas innrar (den andre och fjärde personen i anfallslinjen); medan halvbackarna skulle hålla koll resten av de tre anfallarna.
Den centrala halvbacken hade en nyckelroll, han skulle både hjälpa laget organisera sig vid anfall och markera motståndarnas center, som var en av deras farligaste spelare.
Donau'iska skolan
Den Donau'iska skolan av fotboll är en modifiering av spelsystemet 2-3-5 och spelades av Österrike och Tjeckoslovakien och Ungern på 1920-talet och togs till sin spets av Österrike på 1930-talet.
Det grundade sig på kortpassning och inviduell skicklighet och var ursprungligen "golvmattsfotboll" som lade tonvikt på hålla bollen på marken.
Metodo
Metodo skapades av Vittorio Pozzo, tränare för det Italienska landslaget på 1930-talet. Spelsystemet har sitt ursprung i den Donau'iska skolan. Spelsystemet var baserat på 2-3-5-uppställningen, Pozzo insåg att hans halvbackar behövde mer understöd för att vara bättre än motståndarnas mittfält, så han drog ned två av sina anfallare precis framför mittfältet och skapade ett 2-3-2-3-spelsystem.
Detta skapade ett starkare försvar än de föregående spelsystemen och samtidigt möjliggjorde för ett effektivt motangrepp. Det Italienska landslaget vann två VM på raken 1934 och 1938 när de använde detta system.
WM
Spelsystemet WM skapades under 1920-talet av Herbert Chapman (Arsenal FC) för att motverka en ändring i offsideregeln som kom 1925. Denna taktik består av tre backar varav två ytterbackar (engelskans full back) längst bak som höll koll på yttrarna och en centerhalv vars uppgift var att ta bort motståndarcentern och sköta uppspelen. 2 halvbackar lite högre upp i banan (vänsterhalv(back) och högerhalv) markerar de två inrarna.
De fem spelarna som står för det mesta av anfallandet är inrarna (högerinner och vänsterinner), yttrar (högerytter och vänsterytter) samt en center. Denna uppställning var vanligast fram till runt 1958 då Brasilien vann VM i Sverige med sin 4-2-4-uppställning. Många av dessa beteckningar lever kvar för att beskriva spelartyper (till exempel: "han är en typisk centerhalv") eller i radiokommentering.
WM sägas vara 3-2-5 eller modernt översatt som ett mycket offensivt 3-4-3.


De vanligaste moderna spelsystemen

3-4-3
En offensiv uppställning med bristande defensiv. Ett mycket ovanligt system.
Spelsystemet användes exempelvis av Djurgårdens IF under Superettan 2000 och i inledningen av Allsvenskan 2001, men efter för många insläppta mål ändrade laget spelsystem till 4-3-3.
Systemet kan dock i försvarsspelet förvandlas till något som liknas vid 5-4-1. Om yttermittfältarna går ner och täcker som ytterbackar och ytterforwards går ner och tar deras mittfältsroll. Tränaren Alberto Zaccheroni har många gånger praktiserat 3-4-3 på ett defensivt sätt.

 

3-5-2
Systemet är ett av de modernare och har kommit att förknippas främst med tyskarna även om sydamerikanska lag också spelat med det genom åren. Systemet nådde sin största popularitet i samband med att tyskarna hade stora framgångar och vann VM 1990. Systemet praktiserades sedan under lång tid (bl.a. vid EM-segern 1996) och har först på senare år fått allt hårdare konkurrens. I VM 2002 kunde man se hur Tyskland valde att ställa om till klassiska och mindre risktagande och konventionella 4-4-2.
Spelsystemet är i grunden både defensivt och offensivt då man genom ett femmannamittfält kan lägga stor kraft framåt, men samtidigt får ett väldigt kompakt mittfält som kan vara svårt att tränga igenom. I dagens snabba fotboll ställer systemmet dock höga krav på spelarna. Det kräver ett stort arbete, framförallt av kantspringarna, som måste jobba längs hela planens långsidor. Både för att skapa bredd i offensiven och säkra flankerna i defensiven. I backlinjen återfinns endast tre försvarare, som givetvis också måste vara starka och disciplinerade i sina positioner, för att inte gå bort sig vid snabba kontringar. Längst fram återfinns två anfallare som i anfallsspelet får starkt understöd av de offensiva krafterna på femmannamittfältet. Det kan många gånger vara en rent akademiskt skillnad mellan ett 3-5-2-system och ett 5-3-2-system. Yttermittfältarna har i princip ansvaret som ytterbackar och därför blir det lätt så att de inte orkar upp i sin mittfältsroll.

 

4-3-3
En klassiker som praktiserades av 1970-talets storlag. Det var med 4-3-3-systemet som Västtyskland vann EM 1972 och VM 1974 med. Systemet är typiskt för den så kallade totalfotboll som Västtyskland och Nederländerna spelade under 1970-talet och sågs som en ersättare till 4-4-2.

4-3-3 utvecklades från 4-2-4, och spelades för första gången på den globala arenan av det brasilianska landslaget under VM 1962. Den extra mittfältaren gav, tillsammans med fyrbackslinjen ett kompaktare försvar, men man har alltså "bara" tre man på mittfältet. Det kompenseras dock offensivt genom en tremannakedja.
De tre mittfältarna spelar normalt tätt tillsammans för att hjälpa försvaret och rör sig bokstavligen på planen som ett kordinerad enhet. På mittfältet finns en playmaker (10:an) på mitten som styr spelet. Hans mittfältskollegor kan gå offensivt men även styr vidare till någon av de bägge ytteranfallaren som skär in i motståndarförsvaret. I mitten finns sedan en center (9:an) som har styrkan att avgöra - om inte någon annan gör det. Center-spelaren är av tradition en oftast lång spelare som är extra stark i huvudspelet. Mittfältet kan också bestå av en mera defensiv mittfältare och två mera offensiva. Barcelona spelade säsongen 2007-2008 så här med Yaya Touré som defensiv och Xavi och Iniesta som de två mera offensiva spelarna.
Ett offensivt och spännande spelsystem, som numera dock allt mer sällan praktiserat. Allt färre lag startar med systemmet, men kan förändrar detta under matchens gång om det behövs ett mål. Nederländernas fotbollslandslag och AFC Ajax har sedan 1970-talet blivit kända för att använda 4-3-3.
Tränare som använder detta spelsystem som grundtanke
Allsvenska tränare Sören Åkeby (Malmö FF)
Internationella tränare Frank Rijkaard (FC Barcelona)
Formation (4-3-3):

4-4-2
Denna anpassningsbara uppställning är den mest vanliga i dagen fotboll, den är så välkänd att den till och med har gett ett namn till en fotbollstidning, Four Four Two.
Av mittfältet krävs det hårt arbete både att hjälpa försvaret och anfallet: en av de centrala mittfältarna förväntas gå upp i banan så ofta som möjligt för att stödja anfallsparet, medan de andra har mer en "avvaktande roll", täcka försvaret; de två yttermittfältarna måste avancera på flankerna hela vägen upp till motståndarens kortlinjen i anfallssituationer och likväl understödja ytterbackarna i defensiva situationer. Manchester Uniteds boss Sir Alex Ferguson har moderniserat systmet med åren på ett sätt där kantmittfältarna byter plats med anfallarna hela matchen igenom vilket gör motståndarna förvirrade då de int vet om de sku hålla sin spelare eller byta plats. T.ex. brukar Wayne Rooney byta plats ut till vänster och Cristiano Ronaldo flytta in i anfalle. Manchester United vann både Premier League och Champions League säsongen 2007-2008 mycket tack vare sin snabba offensiv vilket bygger på spelsystemet.
Tränare som använder detta spelsystem som grundtanke
Allsvenska tränare Mats Jingblad IFK Norrköping , Nanne Bergstrand (Kalmar FF) , Stefan Rehn (IFK Göteborg)
Internationella tränare Fabio Capello (), Sven-Göran Eriksson (Manchester City), Arsène Wenger (Arsenal FC), Tom Prahl (Viking Stavanger), Hasse Backe (Manchester City), Bosse Johansson (Molde FK), Jose Mourinho (Chelsea FC), Sir Alex Ferguson (Manchester United)

 

4-4-2 (diamanten)
Liknar vanliga 4-4-2 men de två innermittfältarna delar upp ansvaret för det defensiva respektive det offensiva arbetet. På italienska kallas dessa regista (defensiv) och trequatista (offensiv).
Formation (4-4-2-diamant):

 

4-4-1-1
Som 4-4-2 fast en av anfallarna ligger lite mer defensivt för att kunna störa motståndarnas spel och ta emot uppspel från det egna laget.

 

4-5-1
En mycket defensiv taktik som oftast används då man möter ett lag som är stora favoriter. Tanken är att kunna försvara sig i början för att sedan kunna jobba sig in i matchen. Lag som spelar med den här taktiken blir ofta hårt kritiserade för att spela tråkigt. Ibland kan dock yttrarna var offensiva och taktiken övergår då till den betydligt mer offensiva 4-3-3.

 

4-2-3-1
Ett system som användes av bland annat Frankrike, Portugal och stundtals Italien i VM 2006.
Styrkan med denna uppställning är defensiven som säkras av en rak fyrbackslinje och två defensiva innermittfältare. Lag som använder denna taktik kan ibland få problem med offensiven då anfallaren tenderar att bli isolerad. Vanligt är att den ena av de två defensiva mittfältarna har en något mer offensiv roll än den andra. För att offensiven skall fungera gäller det att ytterbackarna fyller på och att den offensiva inre mittfältaren och yttrarna ger understöd till anfallaren.
Ofta används denna taktik av lag som har många spelare med hög individuell skicklighet. Den defensiva grundtryggheten med fyra backar och två defensiva balansspelare på mitten gör att man kan ge stor frihet till de tre offensiva mittfältarna.

 

4-3-2-1 (Julgranen)
Begreppet julgran har myntats i samband med Milans användande av denna taktik. Detta beror på att grunduppställningen blir smalare och smalare ju längre upp i planen man kommer. Detta beror på att systemet varken innehåller yttermittältare eller ytterforwards. Man spelar med tre centrala innermittältare, sen med två mittfältare med friare roll som dock har sin utgångspunkt i mitten.

 

5-3-2
En defensivare variant av 3-5-2. Yttermittfältarna kommer ner mer i planen och blir backar.

 

5-3-2 libero
Som 5-3-2 där två av mittbackarna tar man-man-markering och en utan markering (libero) har en mer fri roll. Den här taktiken användes av det grekiska landslaget under EM 2004.

 

5-4-1
Kan likna ett defensivt 3-4-3-system. Allt beror på hur högt yttrarna spelar.

Uppdaterad: 07 JUN 2016 23:29 Skribent: Ronny Forsslöw


Postadress:
IF Olympia Farsta - Fotboll
Farstaängsvägen 1
12346 Farsta

Kontakt:
Tel: [saknas] Information
E-post: This is a mailto link

Se all info

Text ruta 2